Rapphönan blir 28-32 cm lång och får ett vingspann på 45-48 cm. Hanen är grå, vattrad med fina, vågiga, svarta tvärstreck, ovan dessutom försedd med rostbrunaktiga, bredare tvärband och fläckar. Ansiktet, hakan och strupen är brungula. Kroppens sidor har stora, rödbruna tvärfläckar. Bröstet och magen är vita, det förra med en stor, hästskoformig, kastanjebrun fläck. Vingpennorna är bruna, med bleka fläckar i båda fånen. Stjärten är rödbrun, med de fyra mellersta pennorna spräckliga av grått och svart. Benen är ljusgrå. Honan har svarta (i stället för rödbruna) tvärband på bakryggen och övergumpen samt otydligare eller ingen bröstfläck. Kycklingen är gulbrun, med bleka spolstreck på halsen, bröstet och sidorna, och svartbrun med gulaktiga och vita längdstreck på huvudet, samt har gulaktiga ben.
Rapphönan finns den i hela Europa, utom dess nordligaste delar, och i västra och centrala Asien.

Den är en slättbygdens invånare, men tycker mest om trakter där skogsbackar, busksnår och häckar finns, som lämnar skydd. Sumpiga trakter undviker den inte, om där bara finns torrare fläckar bevuxna med träd eller buskar. Jordbrukets förändring till intensivare bruk och ökad ogräsbekämpning har drabbat rapphönan. På samma sätt har den kunnat återhämta sig något på platser där man bemödat sig om att lägga om till ett mer extensivt jordbruk.
Rapphönan är mycket stationär, varför det vanligen dröjer länge innan främmande individer invandrar till ett område där de hemmavarande blivit utrotade. Dock kan man någon gång under vintern inne på stora skogstrakter, där rapphöns inte är bofasta på flera mils avstånd, få se flockar dra fram. Sannolikt förorsakas utvandringen av överbefolkning. I Norge, liksom i Schweiz, går arten till en höjd av 1000 meter över havet och har framträngt norr om Dovrefjell.