Moderna engelska stridshöns härstammar från England. De är framavlade ur bland annat gamla engelska stridshöns och malayer. Frat till 1800-talet användes stridshöns för tuppfäktning, men den här rasen är enbart framavlad för en utställningsras. Dvärgvarianten är mycket populär och därmed också den som är vanligast förekommande.
Hönorna är dåliga värpare. De lägger få ägg som kommer sporadiskt. De har ruvlust, men det är inte alla hönor som ligger tiden ut.
Kycklingarna är piggaoch ser lustiga ut med sina långa ben.
Moderna engelska stridshöns har en upprest hållning som tillsammans med de långa benen gör att de ser graciösa och stolta ut.
De är trevliga och sällskapliga djur som lätt blir tillgivna. De är orädda och mycket nyfikna.
De har hård befjädring som ligger tätt intill kroppen. Det tillsammans med de långa obefjädrade benen gör att djuren är känsliga för kyla och måste ha värme under vintern.
Rasen finns som dvärg, och även den är framavlad i England.
Morderna engelska stridshöns finns i färgerna vit, svart, gul, blå kanttecknad, guldhalsad, blå/guldhalsad, silverhalsad, silverhalsad med orange rygg, rödsadlad björkfärgad, blå/björkfärgad, orangebröstad, blå/orangebröstad och vetefärgad.

Stor:
Tupp: 2-3 kg
Höna: 1,7-2,5 kg
Äggvikt: 50 gr
Skalfärg: Vit till Gul

Dvärg:
Tupp: 600 gr
Höna: 500 gr
Äggvikt: 25 gr
Sklafärg: Ljusbrun

Källa: Anette Gradin, Hönsraser